Thomas, 59 år

Thomas genomgick en behandling på Medoma under hösten där han intravenöst medicinerades med antibiotika för att hantera en urinvägsinfektion. Thomas har en omfattande sjukdomshistorik, med flera olika diagnoser under de senaste nio åren. För Thomas innebar den virtuella vården en kraftigt förbättrad livskvalitet jämfört med tidigare sjukdomsepisoder. Läs hela historien här!

Medoma genomförde ett besök hos den tidigare patienten Thomas, bosatt i en lägenhet i centrala Stockholm tillsammans med sin fru Anette och deras hund Stina. De senaste nio åren har varit präglade av hälsoutmaningar för Thomas. Det börjande med en botoxförgiftning i samband med dystonibehandling efter en vattenskoterolycka. Efter 17 månader på sjukhus och 60 dagliga tabletter, kämpar Thomas fortfarande med biverkningar som rubbad matsmältning (ulcerös kolit) och ett försvagat immunförsvar, men är tacksam över att ha överlevt.

Under hösten 2023 akutinläggs Thomas på S:t Görans Sjukhus efter en kraftig allergisk reaktion på antibiotika. Efter att ha tagit medicinen kvällen innan vaknade han mitt i natten och beskrev det som att han kände sig som en "sparkad fotboll". Med svullnad i ansiktet och utslag insåg han att en akutvård var nödvändig. På sjukhuset behandlades han med adrenalin och kortison och utvecklade samtidigt lungtrombos. Efter inläggning på Medicinkliniken, konstaterades det att en 14-dagars intravenös antibiotikabehandling krävdes för att bota urinvägsinfektionen.

Thomas blev besviken när han fick beskedet om ytterligare sjukhusvistelse. Han påpekade dels den förhöjda infektionsrisken efter tidigare sjukdom och att sjukhusmiljön inte var optimal för honom. Samtidigt kände han sig inte tillräckligt sjuk för att vara sängliggande hela tiden. Trots detta insåg han nödvändigheten av övervakning med tanke på hans instabila värden och avstod från att åka hem på permission.

Efter att trombosen var behandlad återupptogs behandlingen av urinvägsinfektionen. Thomas fick nu erbjudandet om att flyttas över till den virtuella avdelningen med fortsatt sjukhusvård i hemmet. En läkare och en sjuksköterska presenterade det virtuella vårdförloppet och hur processen skulle fungera. Thomas accepterade förslaget och transporterades med sjukhustransport till sin bostad.

Behandlingen hemma inkluderade dagliga tester av vitalparametrar, regelbundna digitala ronder och besök av en sjuksköterska för intravenös antibiotikatillförsel via en PICC-line. Thomas uppskattade att han, till skillnad från sjukhusvistelsen, visste exakt när sjukvårdspersonalen skulle dyka upp och tidpunkten för de digitala ronderna. Han upplevde flexibilitet och frihet att justera sina egna tider.  

"10 poäng på allting, jag har verkligen en övervägande positiv upplevelse av virtuella avdelningen. Alla vitalparametrar var överraskande enkla att hantera. Personalen höll sina tider och var otroligt professionella. Just detta skapade en stark trygghetskänsla för mig.  

Thomas blickar tillbaka på sin sjukdomshistoria och önskar att han hade haft möjligheten till behandling i hemmet tidigare. Han ser värdet i att implementera hemsjukvård, särskilt under perioder med gastromedicinska behov och användning av stomipåse samt sondmatning. Han tror att det skulle spara tid för sjukvården och öka komforten för patienten. Han betonar särskilt att möjligheten att få besök av vänner och familj i hemmet skapar en mer bekant och bekväm miljö jämfört med en sjukhusavdelning.

"Bara känslan av att kunna gå runt barfota utan oro för andras bakterier. Slippa olika dofter och ljud från andra patienter. Kunna gå ut i köket och äta den mat man önskar. Få träffa familj och vänner som kan komma på besök. Stina, min hund, var som en egen sjuksköterska, min Florence Nightingale."

Thomas avslutar intervjun med insikter om hur han tror att den virtuella vården kan utvecklas. Han ser potential i att introducera vården för fler patientgrupper, inklusive gastromedicin. Han är övertygad om att denna vårdform effektiviserar läkningsprocessen och främjar snabbare tillfrisknande. Han ser också möjligheten att genomföra behandlingar hemma under perioder av ökad smittorisk, såsom under virussäsonger.